Först publicerad i Byggnadskultur 3, 2025. Skriven av Lotte Lehmann, Arkitekt SAR/MSA, skattmästare stiftelsen Kulturarv utan Gränser.
Frågan om kulturarv i kris är högaktuell med krig som rasar i hela världen. Svenska myndigheter diskuterar beredskap och civilskydd. Internationellt har svenska Kulturarv utan Gränser under trettio år varit en kompetent aktör för skydd och bevarande av kulturarv. Lotta Lehmann berättar om verksamheten som nu hotas av nedläggning och om förändrad biståndspolitik.
Haagkonventionen från 1954 kom till efter andra världskriget. Konventionen ska skydda kulturegendom vid väpnade konflikter. Det är krigsbrott att förstöra, tillägna sig eller beslagta kulturegendom. Över 100 länder har skrivit på – däribland Israel och Ryssland. Genom Romstadgan från 1998 inrättades en internationell domstol för utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott – International Criminal Court.
I Gaza läggs städer, kulturarv och människors liv i ruiner. Israel tar ingen hänsyn i sin krigsföring så det verkar meningslöst att påtala krigsbrotten mot just kulturarvet när precisionsbomber även träffar tusenåriga kyrkor och moskéer. Den grymma förstörelsen får inte glömmas.
I Ukraina bombas kulturbyggnader likväl som andra byggnader. På Krim och de nya ockuperade områdena görs illegala utgrävningar där fynden förs till ryska museer. Samma väg går föremål från plundrade museer. Ryssland gör gällande att det ukrainska kulturarvet egentligen är ryskt och hör hemma i S:t Petersburg. Den illegala approprieringen får inte lyckas.
I flera länder på Balkan pågick under 1990-talet krig med stora inslag av etnisk rensning. Här blev det närmast rutin att förstöra andras kulturarv för att förneka deras rätt till existens. Att omvärlden reagerade på förstörelsen och hjälpte till med återuppbyggnad och försoning kring kulturarvet är värt att komma ihåg när det känns hopplöst.
Kulturarv utan Gränser bildas
Krigen och förstörelsen på Balkan var den omedelbara anledningen till att man 1995 samlade organisationer och enskilda och stiftade Kulturarv utan Gränser/Cultural Heritage without Borders (KuG/CHwB). Syftet var att utveckla ett svenskt katastrofbistånd för kulturmiljöer som hotas av krig och konflikter. Stiftelsens primära uppgift är att skapa resurser och kontaktnät för att ge ekonomiskt stöd och förmedla experthjälp till bevarandeinsatser.
Erfarenheter från Balkan
Verksamheten på Balkan blev snabbt stor när svenska projektledare rekryterade folk på plats som kunde arbeta med återuppbyggnad och restaurering. Arbetssättet med stöd till lokala krafter blev framgångsrikt och nya nationella stiftelser kunde bildas. I dag finns, förutom i Sverige, självständiga stiftelser i Bosnien-Hercegovina, Kosovo och Albanien.
Det finns många projekt att lyfta fram från Balkan. Restaureringen av Zavala klosterkyrka är ett exempel, från Bosnien kan Kursumliljamoskén i Maglaj och Nationalmuseet i Sarajevo nämnas. Från Albanien är den mest kända restaureringen de befästa tornhusen i världsarvsstaden Gjirokastra, som många svenska turister har besökt.
Det KuG har lärt sig är att alla insatser måste göras i dialog med lokalsamhälle, regionala partners och andra organisationer. Engagemang och kapacitet för hållbart bevarande av kulturarv byggs på plats. Det är lika viktigt att lokala intressenter får stöd och hittar samarbeten, som att olika kompetenser som hantverkare, arbetsledare, antikvarier och arkitekter hittar sina roller i gemensamma kulturarvsprojekt.
Erfarenheterna från restaureringsprojekten har blivit en grund för regionala restaureringsläger. Där kombineras praktiskt byggnadsvårdsarbete med teoretisk utbildning vid olika projekt. Första lägret var i Gjirokastra 2007. Sedan har det rullat på med mer än 50 läger huvudsakligen i Albanien, men även i andra länder på Balkan. Över 1 200 personer, både studenter och yrkesverksamma, såväl hantverkare som akademiker, har deltagit. Lägren har utvecklats från enbart praktiskt restaureringsarbete till att även omfatta aspekter som registrering, samlingshantering och kulturarvsvägledning.
Insatser i Ukraina
Kulturarvet har varit ett utpekat mål för den ryska aggressionen redan från krigets start. Enligt UNESCO har många kulturhistoriska platser redan skadats, inte bara vid fronten.
KuG fick tidigt kontakt med Maidanmuseet i Kyiv som både arbetar med att skydda sina egna samlingar, och lägger kraft på att dokumentera förstörelsen över hela landet och utbilda personal, soldater och frivilliga.
Svensk hjälp är välkommen. 2022 var det akuta önskemålet från Maidan packmaterial och dokumentationsutrustning. KuG och länsmuseerna i Jämtland, Västergötland, Bohuslän, Blekinge och Örebro köpte in det önskade och transporterade till Kyiv. Fler gåvor har sänts under åren som gått.
I år har KuG och Maidanmuseet fått projektbidrag från Svenska Institutet till utbildning i dokumentation av krigsbrott mot kulturarv med sikt på att förövarna ska ställas till svars. I april hölls en internationell utbildning i Insamling och dokumentation av bevis för brott mot kulturarvet i Kyiv.
Initiativet från Maidan och den svenska styrelsen fick stöd från flera håll. Nederländska Cultural Emergency Response (CER) bidrog ekonomiskt, ukrainska Agency for Cultural Resilience (ACURE) organiserade på plats, amerikanska International Criminal Justice Initiative at Georgetown Law (ACA) deltog i planeringen och genomförandet.
Nationella och internationella experter från sju olika länder delade med sig av sina erfarenheter och exempel på vad som fungerar. Bland dem fanns Ukrainas riksåklagarämbete och åklagare som har arbetat med Internationella brottmålsdomstolen om kulturarvsbrott i Mali, Bosnien och andra länder.
Huvudpunkterna i utbildningen rörde:
- internationellt godkända metoder för att bedöma skador på kulturarvet,
- de tillvägagångssätt för brottsdokumentation som används av Truth Hounds och War Archive,
- digitala verktyg som Eyewitness to Atrocities,
- nationell och internationell rätt för ansvarsutkrävande för brott mot kulturarvet.
Den fyra dagar långa utbildningen samlade fler än 25 deltagare från hela Ukraina: utredare, åklagare, militär, museiarbetare, arkivarier, akademiker, journalister med flera. Föreläsare och kursdeltagare var ense om att kursen var väldigt nyttig. Planer finns nu på att utbilda fler och att göra manual för dokumentationsarbetet.
Kan Ukraina lära av Balkan?
KuG på Balkan har de erfarenheter och kompetenser som återuppbyggnaden i Ukraina kommer behöva. KuG har därför velat sända ukrainska kulturarvsverksamma till byggnadsvårdsläger i Albanien för att tillsammans med deltagare från Balkan få träning och utbildning. I projektbidragen, som KuG fått av Svenska institutet, finns också medel för att bekosta resor och deltagaravgifter till läger.
Tyvärr har KuG Albanien inte ekonomi att genomföra några läger i år. Det beror på nedläggningen av USAID och att svenska ambassaden ännu inte kunnat fatta beslut om fortsatt stöd till KuG Albanien som en följd av utdragna processer i den svenska biståndspolitiken.
Nu försvinner svenskt kulturarvsbistånd
Svenska Kulturarv utan Gränsers trettionde år kan bli det sista. När verksamheterna på Balkan blev fristående lades det svenska kansliet ned. Därefter har den svenska stiftelsen haft svårt att få bidrag för såväl baskostnader, som för internationella kulturarvsprojekt. Styrelsens ledamöter sköter allt utan ersättning. Ändå är de nödvändiga administrativa utgifterna högre än det bidrag som kan fås från Riksantikvarieämbetet.
KuG påverkas nu av regeringens ändrade bistånds- och civilsamhällespolitik. Regeringen har velat effektivisera svenskt bistånd och satsa på det den tycker är viktigast. Inga pengar till kultur säger man och tappar därmed bort kulturarvet i biståndet. Till det krävs att svenska civilorganisationer ska ha stor egenfinansiering för att få bidrag till biståndsprojekt. Man menar att mellanhänder ska bort – organisationer i mottagarländer ska vända sig direkt till Sida. Risken är stor att där hjälpen behövs som mest finns inte någon fungerande organisation som kan söka svenska biståndspengar.
Svenska Kulturarv utan Gränser har svårt att se någon annan lösning än att lägga ner. Men behovet av internationellt arbete med kulturarv i kris och krig är större än på länge. Vem kan ta över och driva ett fortsatt svenskt stöd till den viktiga dokumentationen av krigsbrott mot kulturarvet i Ukraina för framtida domstolsprövning? Hur kan svenskt bistånd nå ruinerna? Ska Sverige alls ha någon roll i restaurering av kulturarv som hamnat i krig och konflikt?