Jag återvände till Karpaterna i Ukraina under några dagar i början av maj med blandade känslor. Först kände jag glädjen av att träffa människorna, tala med kollegor inom kulturarv, uppleva den traditionella bebyggelsen, besöka byggnadsminnen och uppleva det vackra landskapet. Trots lugnet i de västra områdena nedtonades stämningen oundvikligen av det pågående kriget i de östra delarna av landet och den rådande oron för nära och kära vid fronten, samt för landets framtid. Kriget tar många liv, förstör livsmiljöer och kulturarv i de delar där konfrontationer pågår, vilket drabbar även resten av landet. I sådana undantagstillstånd, måste resurser dirigeras förstås till försvaret. Innan kriget, påbörjades ett stort nationellt restaureringsprogram som gav hopp om att rädda många ukrainska byggnadsminnen från förfall. Nu ligger allt hopp om räddning och underhåll till individuella insatser. Till min förvåning träffade jag byggare som fortsätter att byta takspån, sponsrade av lokala bybor och näringsidkare, trots de dåliga ekonomiska förutsättningarna. Friheten försvaras här tydligen även genom kultur och identitet. Det är dock tydligt att behovet är övermäktigt på många platser och att hjälp utifrån behövs. Folk i Europa kan bistå sina bröder i Ukraina i att rädda våra gemensamma byggnadsminnen och vårt gemensamma europeiska kulturarv.
Alexandru Baboş
